typsikt
som vanligt, så fort jag ropar hej innan jag kommer över bäcken blir det värre.
Efter att jag skrev det inlägget om att det ändå var en helt okej dag så högg det till i magen, och lederna i knäna vart värre.
När jag får den känslan i lederna, den smärtan. Så känner jag mig så liten, svag och hjälplös. Inte för att det är en smärta jag inte känt förut och inte känner nästan varje dag. Det är bara det att jag blir påmind om min sjukdom och jag blir påmind om att jag är sämre idag än vad jag var för tre år sen. Jag vill inte bli påmind om det, för då tänker jag tanken. "Vart är jag om tre år? hur mår jag om tre år?"
Tänker ni i dom banorna ibland?
Kommentarer
Trackback