chron.blogg.se

Som ni vet så gjorde jag en koloskopi i fredags. Tänkte berätta lite om den och hur det gick till och hur jag kände inför och under.

 

Det börjar ju med att dricka picoprep dagen innan vilket funkade bra för mig, lyckades tömma tarmen och överleva utan mat i ett dygn. Mådde lite illa men det beror nog mer på att jag är lite kraslig i mitt skov.

 

Hur som helst kl 08:45 kom jag in på mottagningen hade tid kl 09:00. Kom in ungefär 09:00 och fick en kanyl i armen och sen ligga i en säng och vänta, detta är ju rutin så gör dom jämt. MEN den här gången tog undersökningen innan mig så lång tid att jag låg och väntade i sängen i 70 minuter. Det gör mig absolut inge för jag vet att det inte är läkarna som sölar eller dricker kaffe utan att det är en patient precis som mig som ligger där och gör den här udnersökningen som drar ut på tiden. Det får ta den tid det tar med all rätt.

 

Sen kom jag in, fick en kvinnlig läkare samt en kvinnlig sköterska som båda var super trevliga och lyssnade. Jag sa direkt att jag behövde mycket lugnande och det fick jag, kanske lite för mycket för jag kommer bara ihåg att jag "vaknade" till under undersökningen sa aauuhh för det gjorde lite ont och bad om mer, sen vaknade jag till ett par gånger och sa samma sak haha.

 

Sen låg jag och vilade efteråt i 20 minuter sen så kom aldrig sköterskorna tillbaka så jag tog ut kanylen själv och bad om att få gå hem. Sköterskan jag mötte skrattade och sa

- Du måste vara Emma, jag skulle precis kolla till dig.

Då hade min läkare bett henne gå och kolla hur det hade gått eftersom han ej var med.

PLUS I KANTEN för min nya läkare.

 

Hur som helst, min koloskopi visade att jag har 28 cm inflammerad tjocktarm, det är i slutet av min tjocktarm. Detta är mer än vad det var sist i april när jag gjorde en kolloskpi. Jag har nu under helgen försökt smällta detta och funderat. Jag har så många frågor till min läkare, hur illa är detta? krävs operation? kommer humira hjälpa? borde jag ligga på dropp för att vila tarmen? kommer jag kunna leva normalt snart?

 

Tusen frågor, men livrädd för svaren. Jag har insett att jag måste verkligen göra en del livsändringar för jag vill inte vara sjuk, jag vill inte må såhär längre och jag vill kunna våga se framåt istället för att stå still.

 

Jag vill gärna att ni berättar om era senaste koloskopi undersökningar, hur ser det ut för er? har ni opererat

och isåfall hur såg det ut för er när läkarna tog det beslutet?

 

Tack alla ni för era kommentarer angående min koloskopi, ni är något extra!